tjugosju

Min brorsa.. Han är en jävla pajjas. Han har jagat mig med kryckor när han gick på dom, han har tvingat mig att rulla honom till bolaget, och han har kallat mig för fittunge. Men han är ganska rolig ändå. Det var en gång, för ett par år sedan, då han fortfarande hitta bottnar på ölflaskorna. Vi skulle på fest. En 60 års fest i Uppsala hos vår moster och hennes man. Det var han som fyllde. Vi var väl sådär taggade men  vi bestämde oss för ett litet vad. Vem som vågade somna först under talet. För dom brukar alltid ha så långa tal. Och då skulle man knyta handen och lägga den på pannan och låtsas somna och slå huvudet i bordet så allt bestick och sånt lät. Mitt i talet, för då skulle det väckas uppmärksamhet. Kul som fan. Och vem som vann låter jag er spekulera i själva.
Vi brukar alltid komma på massa hyss och vi är väl nästan släktens svarta får med tanke på allt tokigt vi gör. Även fast släkten innehåller endel veganer, cirkusartister, pianister och bla bla. Så verkar det ändå som om det är vi som är utkikade varje släktträff! Och mamma brukade alltid säga att vi inte fick skämma ut henne än en gång.

Jag vet inte varför ja skriver så mycket om min brolla. Det måste vara broderlig kärlek.